Magsjukan slog till igår efter att vi hade varit hos barnmorskan, så har inte fått behålla nånting sen dess... under natten fick jag tömma allt så trodde de hade gått över i morse då jag fick behålla vattnet och blåbärssaften som jag stoppade i mig, men för bara ca en halvtimme sen gav även de returen.... Så får se då hur länge de här ska hålla i sig, hoppas inte allt för länge iaf...

Annars gick de bara bra hos barnmorskan igår, jag och Tony oroade oss helt i onödan då allt visade sig vara suveränt och hon gick igenom hela den vanliga kontrollen oxå och allt såg bara bra ut.

Idag har soffan fått vara min bästa vän och tror den kommer få vara det i morgon oxå om jag ska må så här..

nu ska jag titta nåt på tv och försöka få i mig lite vätska iaf.

hade!

Har inte riktigt haft motivation att skriva här men eftersom de inte är så många mer än jag heller som läser de jag skriver så har jag ju heller inte desto större press på mig. :)

De har hhunnit hända ganska mycke sen sist jag skrev, har bland annat få ny färg i köket både på väggarna och köksluckorna så nu ser det riktigt fräscht ut där oxå, måste bara säga att jag Älskar vårat kök nu. Tidigare har man ju knappt velat gå in i det men nu är det riktigt mysigt att bara sitta där.

Tanken var att jag skulle åka upp till mamma och pappa nu i helg med min syster och hennes barn, så jag for dit i torsdags och på fredag kväll så fick mellan barnet magsjuka så jag åkte tillbaka till Luleå igår och går nu och väntar på att magsjukan ska blomma upp hos mig oxå..  Mådde riktigt illa i natt men har fått behålla de jag ätit änsålänge så man får hoppas att jag inte var så känslig... Peppar Peppar! 

Tony kom hem från jobbveckan igår och det är så otroligt skönt att få ha honom hemma hos sig igen, har även blivit tipsade om bostad närmare kiruna så nu är de bara och vänta och se ifall vi flyttar inom dem närmaste månaderna.

Tänka sig att jag har bara ca 2 månader kvar till beräknad förlossning, de känns som att de var nyss jag var på promenad med mamma och kläckte ur mig att jag trodde jag var gravid :) och de är redan lite mer än ett halvår sedan.. Tiden går skrämande fort ibland men nu dom senaste veckorna så har den saktats in och de känns som att varje dag blir tusen gånger längre än vad dagar brukar vara.. Men snart är knorren ute och vi kan starta vårat liv som en liten familj <3 de känns sjukt att kunna säga att jag kommer ha en egen liten familj men ändå så klingar det så fint i mina tankar :)

Ska till barnmorskan idag för en extra kontroll eftersom jag och tony är experter på att oroa oss för minsta lilla, men som jag läste på en sida så är de bättre att ringa barnmorskan en gång för mycket än en gång för lite och nu tyckte hon att vi skulle komma in för att kolla blodtryck och sedan ta urinprov så då ska jag dit vid 4 tiden :)

men  men hadebra så kanske jag skriver lite efter besöket :)

Idag åkte Tony iväg på jobbvecka och jag blev kvar med Simba här i lägenheten, jag grät både igår kväll och i morse när Tony for, om de är gravid hormonerna som spökar eller om de bara blir jobbigare och jobbigare att se honom fara varannan vecka, de vet jag inte men saknar han redan nu som f*n så få se hur jag får denna vecka att gå fort.. Har iaf tänkt att jag ska ta en sån där stor stor städning där man tar alla lister och skit oxå, sånt man kanske inte tänker på alla gånger man ska städa.

Måste bara hitta mottivationen till det, men får väl hitta den nånstans..

Den här veckan har vi hunnit med ganska mycke ändå, eller nja inte så jätte mycke, men en del.

Vi har hunnit vara och titta när Joel och Heidi flyttade hit, sen har vi varit och hälsat på Johan och Malin. Har även hunnit städa bort Julen och allt vad de förde med sig, sedan har vi varit till Boden och tittat sängar eftersom vi är i behov av en ny säng och vill hinna få den innan bebisen kommer och innan de blir så illa att jag inte tar mig upp ur våran nuvarande säng.

Lillpyret i magen blir bara starkare och starkare känner jag, man kan även se magen röra sig ordentligt från de ena hållet till de andra :)

Spännande!!

Nånting jag haft i tankarna nu en lite längre tid är att vänskap kommer och går. Dom man stått riktigt nära och alltid har kunnat räkna med har helt plötsligt försvunnit och man har blivit mer som bekanta. Jag har haft en riktigt god vän och jag kunde till och med kalla henne min bästa vän, men när jag flyttade till piteå så hade vi perioder då vi pratade och perioder då vi inte hördes av på flera månader, sista tiden var det jag som tog dom mesta stegen till att fortsätta ha någon som helst kontakt, men i slutändan orkar man inte vara den som hela tiden hör av sig och man får även tankar i huvudet som tex att dom tycker man är jobbig när man ringer.. Så jag la de på is ett tag och tänkte att om hon nu vill ha kvar kontakten så borde hon väl höra av sig, de har gått mer än ett halvår sen jag pratade med henne, sista gången var när vi tog en promenad och jag var i början av graviditeten. Jag mårkte redan då att fast vi hade varit ifrån varandra en ganska bra tid så hade vi knappt nånting att prata om, medans vi förut kunde sitta i telefon med varandra trotts att vi hade pratat dagen innan. 

Så vänskapen förändras väldigt mycke, man vet aldrig om man har samma människor i sitt liv en längre tid eller om dom försvinner lika fort som dom kom. 

Jag tror att min graviditet har ett litet spel med i det hela eftersom jag nu inte kan springa runt och roa mig med alkohol och fester, jag måste tänka på min och Tonys ekonomi och kan därför inte springa ut och fika hela tiden...

Men de är nog sånt man får ta och jag ångrar inte en minut av mitt beslut av att behålla de här barnet, det har snarare förbättrat mitt liv, och de var mitt ljus som kom efter mörkret.

Jag saknar min bästa vän och alla stunder vi haft tillsammans, men jag vill inte vara ensam med att ta kontakten och få den att hålla... Jag får nöjja mig med att vi är bekanta idag och kanske någongång hittar tillbaka till varandra, men idagsläget så är vi bara två personer som hälsar åt varandra och stannar för att prata på stan.

De är synd men återigen vänskapen förändras hela tiden.

Idagsläget och förhoppningsvis hela livet kommer Tony vara min bästa vän, min andra hälft och min älskade. Något jag vet att han alltid kommer vara de är pappan till vårat kommande barn och jag vet att han kommer klara den rollen galant.

Han är verkligen den bästa människan jag har i mitt liv just nu och jag kommer göra allt för att få behålla honom hos mig hela livet och om det nu finns något efter döden så kommer jag alltid finnas där för honom både i regn och solsken  

De är du som lockar fram leendet på mina läppar, du får mig att skratta och även att gråta som ingen annan någonsin gjort<3

Haha de första jag gör är att skriva fel i rubriken, råkade först skriva 2 Januari 2012 men jag hann komma på mig själv med att de faktiskt är 2013 nu ;)

Jag har varit uppe hos mamma och pappa hela julen och fram till igår kväll då vi bestämde oss för att åka hem till Luleå. Har mest tagit det lugnt och bara njutit av att få vara hemma i byn, for till min syster och sova från lördag till söndag och sedan kom Tony på söndag kväll.

På nyårsafton började vi fira med mamma och pappa som bjöd på tre rätters middag och sitt sällskap, sedan for vi till ötå och firade in det nya året med folket på boosepack :) det var verkligen trevligt och man fick träffa folk som man inte sett sen i somras, vi blev även överösta med gratulationer och Tony fick en och annan kram ;) fick även höra om n till som ska ha barn så 2013 blir ett riktigt bebis år. :)
Vi hann även ara förbi hos Mona och Bertil där vi fick en försenad julklapp och de var en stavmixer :) hon är ju guld värd lilla Mona :)

Igår kom vi iaf hem till Luleå igen och jag ska försöka ta mig upp ur sängen, senare idag kommer mest troligt Joel och Heidi höra av sig då dom nämligen ska flytta hit så då behöver dom flytthjälp, inte för att jag kan göra så mycke mer än hålla upp dörrar... Men får väl stå och roa dom andra om inte annat ;) hehe.

Nu ska jag pallra mig upp från sängen och se vad våran kyl har att erbjuda ;)