Hej !Kom precis på att jag faktiskt har en blogg ;) hade nästan totalt glömt bort det.Så vad har hänt, jo jag har blivit mamma den 18 april 2013 ! :) den lille som levde om där inne i min mage visade sig vara en frisk liten pojke på 52cm och han vägde 3700gram :) Vi har gett honom namnet Theo och idag är han 2 månader och 2dagar :)Kan berätta kort om hur sista tiden som gravid var och hur allt slutade :)Sista tiden som gravid var väldigt jobbig, jag hade världens humörsvängningar och kunde knappt sova på nätterna då mina höfter gjorde nå jä'ulskt ont! När jag var i vecka 36 och var på kontroll hos barnmorskan så känner hon att han sitter i sätes, då ringer hon till specialmödravården och vi skickas till Sunderbyn för kontroll med ultraljud och där konstateras de hon misstänkte. Han har rumpan ner.... Så då började dom prata med oss om en vändning och hur den går till, vi fick bokad tid dagen efter för en vändning då men dom sa att dom hoppas att han vänder sig själv under natten, men se de gjorde han inte.. Så vi for in klockan 8 och dom tittade snabbt med ultraljud om han fortfarande hade rumpan ner och de hade han så då tittade hur hon lättast skulle kunna vända honom. efter de kopplade dom på ctg i 45min, under tiden förklarade sköterskan för mig och tony hur allt går till och att jag skulle få bricanyl i blodet som skulle få livmodern att slappna av och att jag kunde börja känna mig yr av den. när de hade fått en kurva så fick jag bricanyl i blodet och mycket riktigt så började jag känna mig febrig och yr. Läkaren sa att hon skulle känna lite på magen men då började hon vända honom ist, JÄ*LAR vad ont de gjorde och jag bara skrek av smärta... Men hon lyckades vända honom tillslut. Sen tittade dom med ultraljud igen bara för att titta att han verkligen låg neråt och de gjorde han, efter de koppla dom på ctg igen i en halv timme och sen fick vi fara hem. Hade mensvärks liknade smärta i en vecka efter de, men de gick över. Beräknads datumet närmade sig och jag var jätte nervös och kände efter lite extra varje gång de kändes nånting, men inget hände. Beräknats datumet kom och gick utan någon bebis, hos barnmorskan fick man höra att allt lät bra och att han inte fixerat sig.Sen började vi prata om igångsättning och fick åka in till specialmödravården på samtal och kontroller och vi spikade ett datum vilket blev den 18 April, klockan 08:00 skulle vi komma in om de inte hade sattit igång av sig själv.18 April kom och på morgonen hade ingen bebis kommit och hade inga känningar på att de skulle hända själv heller så vi åkte in och dom kände på tappen sen blev vi visade till ett rum där vi blev kopplade till ctg i 45min. Sedan förde dom in en slang med en "vatten ballong" i ena änden som var 5cm i diameter när dom fyllde den där inne, andra änden av slangen fick jag ha klistrad på benet eftersom dom skulle dra i den lite lätt med 45 minuters mellan rum, undertiden fick vi vara och promenera och vila. Efter ungefär 2 timmar när vi skulle äta lunch så kom "ballongen" ut och då var jag öppen 4cm så då fick Tony springa och hämta lunch och sköterskan tog mitt vatten och kopplade in värkstimulerande dropp. Efter ett tag satte värkarna igång och sköterskor gick av och på sina pass och vi fick en praktikant som skulle vara med oss under förlossningen tillsammans med sköterskorna då. Jag fick prova lustgas och första andetaget började jag asgarva av så då fick dom sänka den lite :) När värkarna blev värre så blev lustgasen min bästa vän, kommer inte ihåg så mycke då jag var helt borta av lustgasen eftersom jag hade så intensiva värkar att jag andades i masken hela tiden. Efter ett tag fick jag epidural och efter ca10 min så kände jag knappt att jag hade värkar. Epiduralen värkade i 4 timmar från 16-20 och sen ökade värkarna sakta men säkert igen. Mitt minne av allting är lite vagt av all lustgas men Tony har berättat att jag var helt borta och var en ängel mot praktikanten men när det blev sköterska byte så var jag inte så trevlig mot den nya sköterskan men praktikanten lyssnade jag på och hon fick röra och känna direkt hon bad om de. Det var även hon som förlöste mig och hjälpte mig att få ut våran kille till världen :) så klockan 23:52 kom han ut fullt frisk och levande :) kan inte tacka sköterskorna med praktikanter nog mycke trots att dom bara gör sitt jobb så gjorde dom mitt liv rikare den dagen